Ligger nu på psykiatriska akutvårds avdelningen med LPT. Just nu hatar jag livet och den här dagen har varit ett helvete med lysning och hela köret. FML....

Skit dag. Har läkarbesömning imorgon bitti.... FUCK

Jag törs inte prata med min mamma. Jag vill inte att hon ska bli orolig för mig. Jag mår inte bra, jag mår piss egentligen men jag vill inte prata. Ska till unga vuxna imorgon men vet inte om jag vill prata där heller.

Varför ska livet vara så svårt? Den som har ett rimligt svar får gärna säga det för det här går inte.

Förlåt för en tråkig blogg. Jag börjar bli förkyld. Bajs 

Skit också......

Jag vill ju bara må bra.

Nu värker fötterna efter arbetspassen. Har precis fixat mig för vi ska ut och titta på hockey och äta mat. Eller jag ska äta soppa sen blir det eventuellt bowling. Hörs senare! Imorgon börjar jag sju igen! YAY

Nu har jag precis ätit en soppa till middag och ska nu återgå till arbetet. Har hela helgen inbokad med pass så det blir fullt upp! Annars så funkar det, eller det pendlar som fan men aja. Självskadade inte igår så det var ju bra.

Jag vill bara gråta, skrika och självskada.

Jag vet inte om det går upp eller ner. Ibland känns det uppåt och sen känns det neråt. Har höjt en medicin igen så vi får se om det blir bättre.

Så jävla ledsen. Orkar inte.

Blir så himla less på sjukvården.

Har precis kommit hem efter första arbetspasset och det gick bra. Har dock fruktansvärt ont i armen nu och vill egentligen bara gråta. Men det är ingen idé att åka till akuten, dom gör ändå ingenting. Blir till att använda mitellan imorgon. Alvedon och citodon får jag inte ta pågrund av mina höga levervärden så det är bara att stå ut med smärtan trots att den är för jävlig.

Ska nu fixa mig och ta bussen till stan för att göra mitt första arbetspass på sjukhuset. Det ska verkligen bli jätteskoj! Skriver mer ikväll när jag har slutat!

Min PTSD är verkligen sjukt jobbig. Jag märker av den oftast flera gånger per dag. Jag kan aldrig ta det lugnt kroppen är på helspänn hela tiden. Igår fick jag ännu ett krampanfall, vägrade följa med ambulansen för det skulle bli för jobbigt. Tur att jag har världens bästa vänner annars skulle jag inte leva. Dock förstår jag att jag är en värdelös vän, men jag önskar att jag kunde vara normal och leva ett normalt liv men jag kan inte.

Hatar mitt liv.