Lögnare
Nej. Ingen tid idag. Dom skulle höra av sig innan tisdag, alltså seriöst jag orkar inte längre.
ÄNTLIGEN
Idag ska jag äntligen få en tid för operation!!!!
21:22
Hjälplös
Ja den här dagen har ju varit jättebra, eller inte. Gick till närakuten för min arm hoppade till igår när jag satt på bussen hem och sen dess har den varit jättekonstig och jag har haft ont hela dagen. Har varit tvungen att gå med mitella pågrund av smärtorna.
Iallafall så när jag kom dit satt jag och vänta sen kom en sjuksköterska och hämtade mig och frågade om mitt ärende. Förklarade vad som hänt och att jag väntar på operationstid. Hon säger då att ja det finns ju inget vi kan göra. Förklarade att jag ville ha smärtstillande och att jag inte får ta alvedon pågrund av mina höga levervärden så att jag skulle vilja ha något starkare eftersom ingenting receptfritt hjälper. Då sa hon bara att citodon går ju inte för det är paracetamol i det men vänd dig till ortopeden igen. Så där var den diskussionen över. Jag var så arg och ledsen att jag inte orkade tjafsa emot utan sa bara tack och gick.
Mailade sedan ortopeden och fick ett mail tillbaka att "vi har slutat med denna tjänst, akuta ärenden hänvisas till akutmottagningen". Då kände jag bara nej jag tänker fan inte sitta på akuten i flera timmar och vänta på att någon doktor säger att nej men vi kan inte göra någonting. Är så jävla less på sjukvården att jag nu bara vill gräva ner mig.
Är så sjukt förbannad på allting. På väktarna som bröt av dom, på mig själv för att jag är så jävla klen och på bup som ringer in väktare. Tack för mig.
Närakuten
Sitter nu på närakuten. Skriver mer sen.
Ingen titel
Nationella
Har precis gjort nationella i engelska, skrivning. Det gick bra. Nu har jag bara en lektion kvar sen ska jag och Jennifer till Gränby och köpa julklappar!
Det går bra nu, NOT
Hej hej bloggen. Idag vaknade jag upp hos Jennifer vid elva. Var sen ut med Milton och så åt vi frukost sen gick jag till skolan och hon gick till jobbet.
Skolan gick bra. Har väl inte så mycket mer att säga om det. Mitt helvete bröt väl ut när jag var påväg till bussen och en polisbil och två poliser var 20 meter framför mig. Jag fick total panik, vände och sprang därifrån. Fick stressa satan eftersom jag var tvungen att ta en längre väg. FML. Men det jobbiga tog ju inte slut där, nej nej.
Var nere och tittade på lillasysters match när någon idiot började goffa jordnötter så då var det bara att skynda hem och knapra i mig massa piller men nu mår jag bra.
Nu får allt jävligt ta slut, tack.
WORD
JOBB
Var på anställningsintervju idag på akademiska sjukhuset och jag har nu fått jobb som timanställd på 50D. En vårdavdelning för thoraxkirurgen.
Känner mig fett glad och stolt över mig själv som dels gick det och sen fick jobbet! Så nu börjar jag på måndag!
Lunch
Medicinbajs
Har som sagt börjat trappa ut mitt SSRI preparat cipralex, har gått från 22,5mg till 15 och det märks redan nu, fyra dagar efter sänkningen. Jag har ångest, vill gråta, skrika och iprincip bara dö.
Soppdiet
Har börjat med min soppdiet idag. Imorse blev det skogsbärssoppa men den var inte god och till lunch blev det tomatsoppa som var supergod!
Om ni har missat så finns min historia i inlägget under detta.
Idag har vi firat farmor som fyller 75år! Hade köpt jättefina blommor till henne. Nu är jag trött och ska titta på Harry Potter!
STORY
Jaha då ska vi se hur det här går.
Allting började när jag gick i nian, alltså 2009. Det var ingenting speciellt som utlöste allting utan jag tror att det var pressen som knäckte mig. Dels för att jag ville ha bästa betygen så att jag kunde komma in på min skola men sen också att jag började känna mig ensam och ledsen. Jag började iallafall att skära mig, både armar och ben så tillsist gick jag i skolan med långärmat, var inte med på idrotten och tillsist blev jag deprimerad.
Jag kom iallafall in på min gymnasieskola och jag trodde jag var på banan igen men dagen innan nyårsafton 2011 tog jag min första överdos då jag svalde alldeles för många alvedon som gjorde att jag tuppade av. Jag sa aldrig något till mamma utan pratade med min kompis Patrik. I början på januari sökte jag första gången till BUP och då följde Patrik och min mamma med. Det slutade med att jag blev inlagd för första gången. Jag låg inlagd i drygt en månad och blev insatt på mediciner dels för depressionen och sömnen men också antipsykotiska då jag hörde röster som inte fanns.
Pågrund av medicinerna blev jag så trött och slö så jag missade mycket i skolan men jag pluggade hemma så mycket jag kunde och orkade. Våren och sommaren flöt förbi sen började jag årskurs två.
Jag skar mig mer och mer och jag fick en DBT terapeut som jag gick hos och en dag i september skickade hon upp mig till BUP för hon blev orolig och jag blev då inlagd igen. Denna gång med LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård). Jag blev så jäkla arg så jag sprang till den låsta dörren och slog med ena skon på dörren, skrek och grät och försökte ta mig ut men personalen kom och drog mig mot mitt rum men jag blev så arg så jag slog till en i personalen med skon och då för första gången fick jag höra "nu blir det bältning". Jag började skrika och slå ännu mer men dom bar in mig till mitt rum där den förnedrande bältessängen stod och där låg jag sedan.
Jag blev sedan utskriven i oktober men det varade inte länge. En vecka senare blev jag inlagd igen också med LPT och denna gång var jag inlagd till januari. Denna inläggning bestod av mer mediciner och ett tiotal fler bältesläggningar. Alla var lika förnedrande och hemska och ofta dröjde det 4 timmar innan jag fick en injektion för att sedan bli uppsläppt. Under denna inläggning självskadade jag som aldrig förr och det var mycket mer än bara skärande men jag anser att det är alldeles för triggande så det låter jag vara osagt. Rymde också från avdelningen två gånger vilket slutade med poliseskort tillbaka.
Friheten varade i två månader sen i mars tog jag en överdos som sedan också ledde till en inläggning. Nu, efter två år in och ut på bup började det pratas om behandlingshem.
I april blev jag orolig och gick fram och tillbaka på mitt rum och ni som inte har läst detta kan titta i arkivet och läsa inlägget "vad som egentligen hände". Där berättar jag utförligt vad som hände när två väktare bröt mina båda överarmar.
Den 2 juli 2012 flyttade jag till behandlingshemmet Felicia som ligger i Vikmanshyttan i Dalarna. Den första tiden var rent ut sagt förjävlig. Jag självskada och gjorde ett självmordsförsök. Tillsist gick det lättare och jag fick lära mig hur jag ska hantera tankar och känslor samt fick jag strategier för att inte självskada.
I oktober fick jag en lättare psykos och blev skickad till bup i Falun men eftersom jag inte ville stanna fick jag LPT igen och blev skickad med polis till Uppsala. Inläggningen blev kortvarig och jag fick åka tillbaka efter tre dagar.
Allting blev sedan mycket bättre men i maj fick jag min första mani som varade i en vecka.
I augusti flyttade jag sedan hem och började ett fjärde år på Cultus. Jag blev sedan utskriven från Felicia den 30 september. Jag har nu etablerat eb kontakt med unga vuxna och har nyligen fått diagnoserna bipolär sjukdom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Just nu lever jag också med en stark fobi för väktare och poliser, ser jag en polis, väktare eller en bil så springer jag och ofta slutar det med panikattacker.
Jag väntar också på en ny operationstid då man ska ta bort plattorna och skruvarna ur mina armar.
Jag har också varit självskadefri i mer än ett år!
Det var nog allt...
KAKBAK
Har nu bakat cookies till imorgon då vi ska åka och fira farmor som blir 75år. Imorgon börjar jag också med min soppdiet, ska bli jättespännande att se om jag går ner alla kilo jag vill!
Happy girl
Jag sov bra i inatt med dubbel dos sömnmedicin. Så jävla skönt.
Arg
Jag känner mig arg och ledsen. Varför vet jag inte, kanske över nya diagnosen eller så är det bara allmänt. Har börjat trappa ner cipralexen och jag känner mig rädd, rädd att falla tillbaka, att få en depression igen. Jag vill inte det och jag orkar verkligen inte det. Jag vill vara stabil resten av livet, även fast det kanske är i princip omöjligt.
Blä
Nya medicinerna funkar inge bra. Tog dom vid nio och ännu inget resultat. SUCK. Så jävla less alltså.
Hm...
Känner mig liksom.. tom... Har också fått en ny sömnmedicin och håller verkligen tummar och tår att det blir bättre...
Blubb
Fick diagnoserna bipolär sjukdom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Diagnoser
Har fått två nya diagnoser, en var väntad och en kom som en blixt från en klar himmel...
Läkaren
Sitter nu och väntar på läkaren på unga vuxna. Mamma ska vara med också och berätta hur allt har varit. Hoppas att jag får någon ny sömnmedicin för jag är så himla trött på sömnlösa nätter.
Orkeslös
Idag tog jag nio bussen in till Uppsala, gick till skolan, hade en lektion sen iväg och träna och sen hem till Jennifer. Väl hos henne somna både hon och jag när vi såg på film. Åkte med min mamma och styvpappa hem, åt middag sen la jag mig i sängen och spela the sims, somna och sov en halvtimme. Gick upp igen och titta på halv åtta hos mig plus hockey och serien om döden. Nu är klockan nio och jag är supertrött. Jag förstår ju varför men jag är så jävla less. Alla dessa mardrömmar som jag inte vaknar utav, alla timmars sömn som går till spillo. Jag önskar att det fanns en medicin som tog bort alla drömmar, både positiva och negativa. Jag vill ju bara få sova och känna mig utvilad. Jag är så himla less men imorgon ska jag iallafall till läkaren på unga vuxna så jag hoppas han kan hjälpa mig...
Interpool
Nu sitter jag, Jennifer, Axel och Murre på interpool och tittar på fotboll efter att ha varit på bio och sett "You're next". Väldigt förutsägbar film men helt okej. Nu hoppas man bara på att Sverige vinner ikväll även om det känns som mission impossible...
PROV
Nu är det dags för prov i hinduismen och buddhismen. Har redan anmält mig till omprovstillfället!!
M
Du gör mig hel och du är världens bästa. Jag finns för dig hela tiden. Jag älskar dig!❤️
Nightmares
Allt går åt skogen.
Hat
Hatar nätter, hatar att sova, hatar mardrömmar.
...
Vissa dagar är bara för jävla dåliga. Ångest och allt som hör till kan gå och dö.
Världens finaste vän
Www.tobiasregistret.se
Ångest
Har ont i magen och det är inte fysiskt. Jag är hur trött som helst men jag vill inte ta mina mediciner och gå och lägga mig. Jag fasar nu mera för varje natt därför varje natt är densamma. Mardrömmar från min armberättelse. Men grejen är att jag inte kan vakna. Jag måste stå ut med dom jävligaste drömmarna ni kan tänka er. Jag sover men jag sover inte bra. Jag är lika trött när jag vaknar som jag var när jag somna. Bara jag hör nyckelknippor bjällra kommer tankarna upp, jag går som på nålar dag ut och dag in. Jag undviker ställen där jag vet poliser/väktare finns.
Men vad fan är det för liv?
SJÄLVKÄNSLA
Den här bilden togs när jag gick i nian. Vi hade precis gjort klart våran egen tolkning av "ett kilo mjöl". Jag vägde 63kilo och var nöjd över min kropp. Det var nu fyra år sedan.
Nu har jag äntligen bestämt mig så jaghar gått med i itrim i Uppsala och ska nu ner under 70kilo. Jag vill kunna ha på mig en klänning och känna mig snygg och smal. Jag vill kunna köpa medium på kläderna istället för XL. Jag skulle också vilja kunna springa 5 kilometer utan att få ont i knän och fötter.
Jag vill bara bli snygg.
Döden, döden, döden
Kan varmt rekommendera er allihopa att se dokumentären om döden som går på onsdagar 20.30 på SVT2. Anna Lindman går nära inpå döden och gör dokumentären levande och bra.
Själv fruktar jag inte döden. Jag ser det som något fridfullt och vackert. Däremot har jag inte någon dödslängtan. Jsg överlever som det är nu.
Anna Lindman
Saknaden är stor
Du var och är min förebild. Det har snart gått ett år men du är fortfarande lika saknad. Vila i frid farfar!
FOBI
Jag har verkligen fobi och total rädsla för poliser och väktare. Ser jag en polis på avstånd brukar det oftast leda till ångestkräkningar, svimning och kramper. OM jag har tur "klarar" jag mig med endast kraftiga panikångestattacker. Det är min vardag. Som tur är känner jag staden Uppsala ganska bra och kan undvika ställen där det finns poliser och jag undviker ställen där jag vet att det finns väktare.
Min rädsla för väktare kom efter otaliga inläggningar på BUP och droppen blev när två väktare bröt mina armar. Alltså har jag noll respekt för väktare och jag tycker att alla är likadana då jag träffat ett 20 tal par väktare.
Min rädsla och fobi för poliser kom efter jag dels rymt från bup och pågrund av LPT så blir man efterlyst och poliser har då hittat mig och varit så jävla förnedrande då dom tycker att man inte ska streta emot utan lydigt gå med till bilen för att sedan åka. Om jag bröt armarna på bup HUR ska jag någonsin ens vilja sätta min fot där igen? HUR kan man tvinga tillbaka någon till det? Hade jag haft tillräckligt med vett i skallen hade jag bett om förflyttning men det är ju försent nu. Min respekt brast totalt efter att jag fått LPT på BUP i Falun och då skickades jag till Uppsala med poliseskort. Jag får mardrömmar bara jag tänker på den resan så jag tänker inte ta upp någonting här.
FYFAN VAD SKÖNT ATT BARA SKRIVA AV SIG!!!!!!!!!
ÖNSKAN
Jag skulle vilja vara liten så jag kan krypa upp i mammas knä och hon ska stryka mig på huvudet och säga att "allting kommer bli bra. Allting kommer ordna sig."
QUOTE
"Jag skämdes, för jag önskade verkligen att jag haft en sjukdom som syntes utanpå, en som alla kunde se och förstå hur ont den gjorde. Det kändes groteskt och förbjudet att önska en sådan sak, men vanliga människor förstod att en person med ett stort operationssår kunde ha fruktansvärt ont. De kunde däremot inte begripa att en ung tjej, som såg glad ut, kunde ha så ont i själen att hon kräktes i sängen för att ångesten gjorde så ont. Det hade varit så skönt om de hade sett mitt infekterade sår på insidan, om de hade förstått." - Elizabeth Wurtzel
Nattångest
Nattångesten dödar mig inifrån, hatar att vara uppe sent, det är alltid samma sak. Kväll och natt ut. Har iallafall tagit alla mediciner så jag hoppas att mörkret kommer fort.
......
FARS DAG
Åkte över till pappa igår så har varit där idag också. Vi har ätit och pratat och haft det bra. Jag har dock en ständig tröttnad, jag vet inte om det är psykiskt eller fysiskt men det är skitjobbigt. Jag är liksom inte trött så att jag somnar hela tiden men det är en känsla. Har ju dåliga blodvärden men jag vet inte om det är det. Jag kanske är så uppe i varv hela tiden och ständigt på tå för allt som kan komma (poliser, oväntade saker etc) . Iallafall är det jättejobbigt. Kanske är nervös inför operationen,vad vet jag? Men jag pallar inte.
Damn
Ajuste
Har börjar skriva min historia men den är ganska lång så det tar ett tag...
Hos pappa
Har nu åkt till pappa och ska spendera kvällen och natten här eftersom mamma och Roger skulle ut och jag inte får vara hemma själv. Mår mycket bättre idag och jag har hunnit gå en promenad och tittat på Harry Potter!
Gulliga katten älskar att bygga koja!❤️
Fredag
Sjukanmälde mig idag för jag kräktes inatt. Mådde inte så bra och mamma ville inte att jag skulle vara hemma själv så fick åka upp till mormor och morfar och sova och gosa med lille katten. Nu på kvällen har jag sett en film och mår faktiskt bättre! Har till och med kunnat ätit lite idag och fått behålla det så det har varit underbart! Tog en vätskeersättningstablett också och den gör verkligen underverk!
Blä
Mår jättelilla och kräks. Skriver mer när jag är pigg. Kram
Hm..
Det är lätt att veta när ni inte kommenterar.. Haha....
Fundering
Tänkte försöka skrivs ihop hela min historia, vad tror ni om det? Intresserade?
SÖNDAG
Kom hem vid fem imorse efter en skitbra kväll på klubben paradiso här i Amsterdam. Dom hade live spelningar och jag blev kär i ett band som kallar sig "glass animals". Dom spelar indie musik och är grymma. Idag blir det chill på stan. Skriver mer sen!
BUBBEL I IKEAKOPP!
Nu kör vi!!!
TAGGA UTGÅNG
Idag har vi varit på riksmuseet iprincip hela dagen. På en skala så fick det 2/5 toasters, inte kanonkul men okej. Eller jag drack vin i baren mesans syster gick guidad visning. Haha. Iallafall så hann vi gå på en marknad oxå och så åt vi stående middag som bestod av pommes och majonnäs, mycket godare än vad det låter. Nu ska vi chilla en stund sen blir det bubbel och utgång. Ciao
ÖL + MUSEUM
Idag har vi druckit öl och varit på Anne Franks hus. För mig var det en besvikelse då vi köa i en timme för att sedan se tomma rum. Inga möbler bara lite tavlor men det var ett ställe man måste ha varit på i Amsterdam. På kvällen gick vi på bio och såg Blue Jasmine av Woody Allen. Nu är iallafall jag trött!!
FRUKOST
