Ja det som hände i början på april 2012 var att jag var inlagd på bup i Uppsala. Då på kvällen hade jag mycket ångest och ville vara ifred på mitt rum. Pågrund av deras system fick jag inte vara ensam på rummet utan dörren skulle vara öppen.

Jag gick med på det en stund och gick fram och tillbaka på mitt rum för att försöka lugna ner mig. Tillslut drog dom fram en fåtölj till min dörr där en personal satt sig ner. Jag blev arg och försökte stänga min dörr men då kom det fler ur personalen dit och sa åt mig att dörren skulle vara öppen. Jag totlvägra och gick till korridoren där den låsta dörren var lugnt och försiktigt men när jag kom dit såg jag att två väktare var påväg in och jag sprang tillbaka mot mitt rum, hann dock inte så långt utan väktarna fångar upp varsin arm på mig och drog upp mig mot vägen och sa att om jag inte lunar mig tar dom i hårdare. Ni som blivit ihållna av polis eller väktare vet hur hårt dom tar i och jag skrek och grina att dom skulle släppa för det gjorde så ont. Jag gick med på att jag skulle lugna mig men såfort dom släppte sprang jag och låste in mig på toan och höll emot låset så att dom inte skulle komma in. Eftersom dom var mänga fler än jag (och starkare) fick dom tillslut upp låset och jag kutar ut men blir uppfångad av väktarna som trycker upp mig mot väggen igen. Den här gången tar dom i hårdare och jag skriker och grinar men dom lyssnar inte på mig. Jag försöker att ta mig loss men det är omöjligt. Jag känner hur armarna trycks hårdare och mer uppåt och tillslut smäller det bara till, först i höger överarm och sen vänster överarm. Väktarna släpper och jag sjunker ner till golvet. Hör hur dom ringer 112 och strax därefter kommer ambulansen. Jag blir nerdrogad och har nu bara fått återberättat för mig vad som hände.

Efter ca 20 minuter har dom fått upp mig på båren och vi åker mot akuten. Väl där blev det röntgen och dom konstaterar att jag fått spiralfrakturer på båda överarmarna och jag ska bli opererad såfort som möjligt. Blir gipsad och uppskjutsad till ortopediavdelningen där jag ligger och är nerdrogad i två dagar innan operationen blir av. Operationen tog sen sex timmar och dom satte då in plattor och skruvar i armarna men på uppviker andades jag väldigt långsamt och oregelbundet så blir kvar där i ca 5 timmar med syrgas innan jag åker till avdelningen igen.

På avdelningen blir jag kvar i en vecka och jag mådde katastrofalt dåligt plus att jag fick LPT på mig så en eller två personal från bup sitter med mig hela tiden. Efter lite mer än en vecka blir jag transporterad tillbaka till bup i väktarbil (vilket var förnedrande efter det som hänt) på bup blev jag utskriven i juli och flyttade då till ett behandlingshem i Dalarna.

Fortfarande har jag problem med mina armar och jag har världens rädsla för poliser och väktare, såfort jag ser något av det springer jag därifrån och får oftast panikattacker eller grinar våldsamt. Dom pratar också om PTSD men jag vet inte.

Imorgon ska jag till ortopeden igen då jag får ont om jag belastar armarna exempelvis cyklar, skriver eller river på rivjärn ( bara att nämna några). Förmodligen blir det en ny operation då dom tar bort plattorna och skruvarna.
Hoppas ni förstår mig lite bättre nu.

/Fanny

Har en tanke om ett inlägg imorgon men jag vet inte hur intresserade ni är...tänkte skriva om vad som egentligen hände när jag bröt armarna. "Olyckan" som man så fint ska kalla den. Vad säger ni?

Gick upp tidigt imorse för att åka till Grisslehamn och eckerölinjen. Träffade finaste Jennifer och Hillevi nu oxå. Skriver mer sen! Ha en bra dag! ✌

Då var fredagen äntligen slut. Gick i skolan halv nio till halv tre, det är den längsta dagen jag har på hela veckan så det är faktiskt himla skönt.

Jag mötte iallafall upp min lillasyster vid bussen så gick vi och såg premiären på smurfarna 2 men jag måste säga som smurfnörd att ettan var mycket bättre men den är ändå värd att se, så ett tips bara! Nu på kvällen har jag tittat på skräckis med min andra syster men den var inte så bra så jag försöker förtränga... 👍

Nu ska jag ta min medicin för sängen och jag ska på dejt!

Jaha då ska jag försöka blogga igen. I min blogg får du läsa om mitt liv efter psykisk ohälsa, inläggningar på bup, LPT, och nu livet efter behandlingshem. Ska försöka fixa designen och allt senare men bloggen är till för mig att skriva ner tankar, känslor, beteenden och konsekvenser. På behandlingshemmet bodde jag i ett år men har nu flyttat hem.
Enjoy

Mitt första inlägg.